Skärtorsdag.

Eller som Systembolaget kallar det: “Dagen då vi ger upp.”

För idag händer det.

Folk vallfärdar.

Från fjärran landskap kommer de. Iklädda dunjacka och panik.

De ska köpa alkohol till påsken.

Och ingen vet vad de håller på med.

Alltså, jag stod där inne idag.

Jag såg en man köpa en flaska chilenskt rödvin, en mousserande med smak av passionsfrukt, en flaska portvin, och en sexpack suröl.

Han sa: “Det ska passa till ägg.”

Till ägg??

Vad i hela fermenterade h***etet ska du göra med de äggen? Marinerar du dem? Har du en äggfontän hemma? Är det en sekt?

Och det är alltid nån som står där och säger: “Det här vinet passar jättebra till lax.”

Sen ser man att det är en 14-procentig italienare som smakar som att slicka på ett ekfat efter en eldsvåda.

Det passar inte till lax. Det passar till att förklara varför man måste vila efter lunchen.

Sen har vi sillen.

Ingen dryck passar till sill. Det finns inga vätskor i universum som frivilligt väljer att gifta sig med salt, lök, ättika och fisk samtidigt.

Det man behöver till sill är inte vin. Det är terapi.

Och ändå står folk där.

Bläddrar bland flaskor som om de ska bygga ett påskaltare.

“Den här borde funka till godis.”

NEJ. Inget funkar till godis. Möjligen mjölk, men det säljer de inte på Systemet. Du kommer stå där med ditt Pinot Gris och tugga skumkanin medan dina smaklökar spelar döda.

Och så snapsen.

Snapsen som vi alla köper men ingen vill ha.

Varenda högtid.

Man köper nån liten handgranat med dill och kumminsmak, som doftar som en vattenskadad bastu, och säger “det hör till”.

Sen står den där på bordet som ett hot.

Ingen rör den.

Tills nån faster plötsligt ropar “VI SJUNGER NU!” och du vet att det är kört.

Så nu har jag köpt min dryck.

En flaska vitt vin som inte funkar till nåt.

Och en burk påskmust, för jag vill överleva.

Glad påsk, alla ni som idag blandade vin med panik.

Jag ser er. Jag är ni.

Vi ses i kön till returen.