Silvertejp

Jag är inte händig.
Jag är hoppfull.
Det är farligt.
För jag har silvertejp.
Samt storhetsvansinne.

Hyllan lutade oroväckande.
Skruv saknades.
Jag löste det.
Med tejp.
Samt bön.

Toalettlocket var löst.
Inget problem.
Jag tejpade fast det.
Nu är det permanent.
Lite snett bara.

Hörnet på min spegel sprack.
Reflektionen blev hotfull.
Jag lagade det.
Med fyra lager tejp.
Plus ett leende.

Kabeln till mobilladdaren fransades.
Livsfarligt, sa Google.
Jag tejpade den.
Tio varv.
Nu laddar den sakta.

Min micro gick sönder.
Luckan hängde snett.
Jag tryckte till den.
Tejp på två sidor.
Känns tryggt.
Typ.
På något vis.

Stolen knarrade lite.
Nu är den orörlig.
Jag tejpade alla leder.
Samt benen.
Stolen sitter fast i golvet.

Jag tejpade duschslangen.
Vattnet går åt fel håll.
Men det är estetiskt.
Tejp i mönster.
Designmöbel från helvetet.

Fjärrkontrollen sprack i mitten.
Tv:n funkar ändå.
Tejpen håller ihop livet.
Liksom volymen.
Inget går att sänka.

Jag tejpade en blomkruka.
Det blev en ny vas.
Samt lite konstnärligt.
Folk tror det är meningen.
Det är det inte.

Silvertejpen är mitt plåster.
För både saker & själ.
Jag borde inte ha ansvar.
Men jag har tejp.
Plus ogrundat självförtroende.