Raggar

När mina killkompisar raggar, ett haveri i slow motion.

Namnen är utbytta för att skydda de inblandade.

Min kompis Calle sa:
“Du har en aura.”
Vadå, Pokémonkort?!
Tjejen svarade: “Tack?”
Jag gav repliken 2/10.
Ett poäng för mod.
Ett för att han överlevde.

Jonas, alltid lite för entusiastisk:
“Vill du känna på min själ?”
Hon sa: “Inte ens med tång.”
Jag log som terapeut.
1/10.
Den var både vag & fuktig.

Robin öppnade med:
“Du verkar ha mycket blod.”
Ursäkta?!
Skulle han fria eller äta henne?
Minus 4/10.
Kräver exorcism.

Daniel gick på klassiker:
“Hej, du ser ut att gilla saker.”
Hon: “Som vad?”
Han: “Du vet. Grejer.”
3/10.
Vagt, men ändå korrekt.

Mackan, min evige optimist:
“Du ser dyr ut. Vill du bli billigare?”
Hon kastade sin drink.
Jag kastade min respekt.
0/10.
Alltså minus på karaktär.

Sebbe sa:
“Du är vacker. Men jag är rolig.”
Hon sa: “Visa då.”
Han snubblade på sina skor.
4/10 för slapstick.
0/10 för självdistans.

Leo gick in hårt:
“Vill du ha barn? Jag har höfter.”
Vad betyder det ens?
Är han en häst?
1/10.
Livmoderpanik i mansform.

Och sen Oskar.
Han sa:
“Du ser ut att kunna stava.”
Hon svarade: “Ja?”
Han: “Det är hett.”
2/10.
För att det var grammatiskt korrekt.

De menar inget illa.
De bara försöker.
Fast med hjärnan i viloläge.
De raggar som om världen inte ser.
Men jag ser.
Och jag dömer.
Jag dömer varje gång.

Fortsättning följer.
Om de fortsätter prata.
Vilket jag bett dem sluta med.
Tror ni de lyssnar på mig?