Facebook

Facebook, jag älskar dig.
Men du är känslostörd.
Som en buggig robotkofta.
Med känslor i Excel.
Samt själ som PowerPoint-fil.

En reaktion?
Bara EN?
EN?
Jag har 47 känslor.
Minst.
Före frukost.
Vi skall inte tala om efter en middag.
Hur ska EN emoji räcka?!
Det är kränkande, Mark!

Jag vill skratta & gråta.
Samtidigt.
Som ett barn.
Som tappat glass & vunnit pony.
”Gilla” täcker inte detta.
Det kräver tårar & trumpet.

Ge mig känsloemojin: “Jag relaterar”.
Ge mig känsloemojin: “Jävlar i helvete!”
Ge mig känsloemojin: “Vill fly landet.”
Ge mig känsloemojin: “Skrattar men inombords skriker”.
Ge mig känsloemojin: “Läs min terapeutdagbok”.

Facebook tror vi är robotar.
Typ: En känsla åt gången.
Skratta eller gråt.
Inte båda.
Det här är inte lågstadiet, Meta.

Vi har lager.
Som lök.
En gång såg jag ett inlägg.
Jag ville skratta, gilla & gråta.
Istället valde jag “Wow”.
Jag lever nu i exil.
Socialt förvisad från kommentarsfält.

Jag är inte enkelspårig.
Jag är emotionell GPS-fel.
Jag går från fniss till filosofi.
På tre meningar.
Samt ett skämt.
Ge mig en känsloemoji för det.

“Hur svårt kan det vara?”
Säkert jättesvårt.
Men ändå.
Ni byggde en metavers.
Men inte känsloemojin “Tjo & panik”.

Skärp er.
Jag är redo.
Redo NU!

Jag vill känna fritt.
Klicka fritt.
Älska fritt.

Reagera som en hel människa.
Inte som en reaktionstjurad hamster.
Så snälla, söta Facebook.
Gör en känslouppdatering.

Vi behöver fler känsloemojis.
Min själ får inte plats.
I en enda tumme.