Förhållande

Saker man borde kunna luta sig mot i ett förhållande.
Som ett trappräcke.
Som en kompis med körkort.
Som en riktigt bra sneaker.
Fast för själen.

Att nån säger: ”Jag förstår.”
Samt menar det.
Inte: ”Jag hör dig.”
Som om man vore en podd de inte gillar.

Att få andas olika.
Du kanske flåsar.
Jag kanske suckar.
Vi kanske andas i otakt.
Men vi andas ihop.
Det räcker.

Att slippa vara rationell.
Ibland är man galen.
Arg på tröjor.
Ledsen av en reklam.
Glad av knäckebröd.
Låt mig va.

Att få hålla hand.
Utan trafikljus.
Utan publik.
Utan anledning.
Bara: hand.
Din.
Min.
Punkt.

Att få ha dålig humor.
Skratta åt prutt.
Skratta åt ingenting.
Skratta åt ordet “kikärta”.
Inte få frågan: ”Är du okej?”

Att få börja om.
Efter gräl.
Efter suck.
Efter att man kastat en filt & kallat någon för ”emotionell parabol.”
Förlåt.
Vi försöker.

Att bli lyssnad på i hela ansiktet.
Inte halvt.
Inte med mobilen.
Inte med kroppen i köket & själen i Excel.
Hela du.
Tack.

Att få känslan: Här kan jag stanna.
Inte “tills något bättre kommer”.
Inte “vi får se”.
Utan: stanna.
Som ett hemligt litet hjärtehem.

Att få bli väckt mjukt.
Inte med dammsugare.
Inte med “du snarkade som ett flygplan”.
Inte med hund på bröstet.
Med röst.
Med kyss.
Med “frukost finns”.

Att nån minns detaljer.
Som ditt favoritljus.
Som att du hatar russin.
Som att du gråter när tvättmaskinen stannar för tidigt.

Att få vara viktig.
Inte bekväm.
Inte enkel.
Inte bara “hen är snäll.”
Utan: värd allt.

Värd fanfarer i känslotonart.
Att kunna vila i oss.
När allt annat brinner.
När elen är dyr.
När toapappret är slut.

Vi finns kvar.
Som kram.
Som kotte i fickan.