Nåt känns fel.
Du vet det.
Vi vet det.
Vi har alltid vetat.
Men låtsats som inget.

Så låt oss öppna ögonen.
Låt oss se sanningen.
I all sin löjliga skönhet.

Björnar?
De vinkar för bra.
Inget djur vinkar så exakt.
Det där är teater.
Tränade skogsskådisar.

Ahlgrens bilar?
Alla har samma smak.
Fullständigt identiska bilar.
Multismak är en lögn.
Vi tuggar placebo.

Stormar?
Regeringskontrollerade fläktar.
Testade på Gotland först.
Havsvind?
Ett kodord.
För klimatförnekande industrifläkt.

Tuggummi?
Aldrig svalt.
Sitter kvar.
Nånstans i knävecket.
Lyser i röntgen.
Rör sig vid fullmåne.

Bananer?
Utsatta för filter.
Ingen är så gul.
De sminkas i fabriken.
För Instagram & illusionen av vitaminer.

Zebror?
Photoshop.
Ingen ser så ut.
Det är hästar.
Med printade jumpsuits.

Snöglober?
Mötesrum.
Där framtiden testas.
Skakas av Elon Musk.
När han vill se kaos.

Lösgodis?
Aldrig påfyllt.
Det tar aldrig slut.
Samma godis.
Sen 1993.
Vi tuggar historia.
Om & om igen.

Du ler nu.
Du känner det.
Du visste nåt var lurt.
Du har alltid anat det.

Det där med zebror?
Exakt vad du tänkte.
Tuggummit?
Därför knät knarrar ibland.
& varför Ahlgrens bilar känns fejk?

Det är vackert ändå.
Att världen är galen.
Men på ett snällt sätt.
Som en tant i hatt.
Som pratar med fåglar.
Som kanske är drönare.

Så vad gör du nu?
Du vaknar upp.
Du ler brett.
Du äter banan ändå.
Du tuggar godis med vördnad.
Du kollar på en zebra.
& viskar:
“Jag vet.”