After work sa de.
Det blir trevligt sa de.
Vi bjuder på vin.
Vi bjuder på tillit.
Vi bjuder på kaos.
Klockan var fyra.
Vi var nyktra.
Vi var förväntansfulla.
Vi var naiva.
Vi var levande.
Lokalen hade bar.
Bardisken var laddad.
Laddad med alkohol.
Laddad med framtidssvek.
Laddad med personalpolitik.
Jag hade ett uppdrag.
Fotografera till intranätet.
Fånga glädje & sammanhållning.
Fånga ansvar & alkoholfri respekt.
Fånga fulla chefer.
Vd:n shotade med HR.
HR shotade med ekonomi.
Ekonomi shotade med vaktmästaren.
Vaktmästaren grät med printern.
Printern drack gin & tonic.
Det hånglades på balkongen.
Det hånglades i konferensrummet.
Det hånglades med växten.
Växten heter Berit.
Berit blev gravid.
HR-chefen gick först.
Helt ostadig.
Helt förvirrad.
Helt i vägen.
Helt nöjd ändå.
Försäljningschefen försvann sen.
Hittade inte sin jacka.
Hittade inte sitt minne.
Hittade en nyanställd assistent.
Hon hittade hans taxi.
Vd:n var kvar.
Vd:n var sned.
Vd:n var poetisk.
Vd:n sa: “Ni är mitt syre.”
Han kramade folk.
Han kramade stolar.
Han kramade printer-Berit.
Han kramade kaffemaskinen.
Han kramade fel soptunna.
Två kollegor bar honom hem.
En per arm.
Han svajade likt björk.
Han sjöng nationalsången baklänges.
Han luktade beslut.
Tio minuters promenad.
Blev två timmars kamp.
Femton pauser.
Tre spyor.
En existentialistisk kris.
Jag tog bilder.
Bilder före åtta.
Bilder efter åtta saknas.
Bilder efter åtta är brott.
Bilder efter åtta är censur.
Måndag kom.
Baksmällan var kollektiv.
Minnet var selektivt.
Vd:n var tyst.
HR var avregistrerad.
Så.
Ska chefer shotta?
Ska printern hånglas?
Ska växter bli gravida?
Ska arbetskultur kräkas?
After work är svenskt.
After work är tradition.
After work är ruelse.
After work är skörbjugg.
After work är NATO-förhandling.
Vi ses i HR-rummet.
Om HR hittar dit.
Om printern föder först.
Om kulturen överlever.
Om vi fortfarande är anställda.
