Danmark har två sidor.
Den putsade & den packade.
Tivoli eller Bakken, baby.
Champagne eller ljummen elefantöl.
Städat eller stökigt helvete.
Tivoli glänser som ny botox.
Glamour, glitter & Gitte.
Toaletterna doftar rosenvatten.
Vakter med öronsnäcka & manbun.
Allt är perfekt.
På ett obehagligt sätt.
Det är så rent.
Att bakterier ger upp.
Barnen ler med premiumtänder.
Föräldrar har dyra ryggsäckar.
Ingen skriker.
Bara ler i skuld.
Tivoli är lyxig extas.
Men din plånbok blöder.
“En sockervadd 109 kronor!”
“Vill du ha kvitto?”
Nej tack.
Ge mig morfin istället.
Sen har vi Bakken.
Bakfyllans nöjesfält.
Parken Gud glömde.
Men danskarna älskar ändå.
För här luktar det ärligt.
Barn gråter av fritt val.
Människor tappar sandaler i snurran.
En korv kostar 10 kronor.
Men din mage betalar sen.
Det är ölpumpor & punkmusik.
Det är trampbilar & trauma.
Det är som midsommar.
Fast varje dag.
Med permanent baksmälla.
“Vad är det där ljudet?”
Ett umpaumpaband i extas.
De spelar bara tysk schlager.
I fyra timmar non stop.
Med munspel & hjärnskakning.
Men det är vackert.
På ett misärromantiskt sätt.
Folk skrattar med hela kroppen.
Ingen har rena skor.
Alla är hemma.
Så.
Vad vill du ha?
Tivoli, med glitter & skuld.
Eller Backen, med öl & kaos.
Valet är ditt.
Är du lyx, champagne & kontroll?
Köp biljetten till Tivoli.
Stå i kö med värdighet.
Låt barnen äta ekologiskt glassdamm.
Men är du en människa?
Alltså en riktig människa?
Med noll koll & skratt?
Då ses vi på Bakken.
Bakfulla.
Glada & fullständigt lyckliga.
