Lagom är en ny religion.
Utan gudar.
Utan mirakel.
Bara tyst konsensus & torkade aprikoser.
Lagom är inte medelvägen.
Det är grusvägen.
Mellan en syjunta & döden.
Lagom är en 2:a.
I Solna.
Med fondvägg i grått & doft av glöggluktigt vemod.
Lagom har matlåda.
Med kassler.
Varje dag.
365 nyanser av beige.
Lagom har vinterjacka.
I oktober & tar inte av den.
Förrän i juni.
Om det känns rätt.
Lagom klipper häcken.
Med sax.
För motorsåg är “för mycket” & häcken får inte ta plats.
Lagom har kramkalas.
Med armbågar.
Två klapp på ryggen.
Sen räcker det.
Annars blir det olagligt.
Vill du ha lagom bil?
Ska gå att backa.
Men aldrig skryta.
Helst beige.
Eller “cementgrå metallic” & den heter typ Nissan Kvist.
Vill du ha lagom sorg?
Gråt i duschen.
Men inte i kör.
Ingen ska märka.
Lägg dig i fosterställning.
Men inte på offentlig plats.
Någon som heter Kent:
“Jag ville egentligen dansa balett. Men blev kassör på Statoil.
Jobbar skift.
Trivs lagom.
Gör piruetter på lagret ibland.
Men bara inombords.”
Börja lagom träna.
En situp varannan torsdag.
Med godkänd andning & svettas helst inte.
Skaffa lagom tatuering.
Typ en barkod.
Eller ett postnummer.
På insidan av låret.
Men säg att det är “konst”.
Ha lagom bråk.
Säg “Jag hör vad du säger”.
Fast du inte gör det.
Slå inte i dörren.
Smäll den.
Men lagom.
Lagom är inte frihet.
Det är ett trivsel-fängelse.
Med doftljus & pärlspont.
Ingen får ropa.
För då stör man grannen.
Som också lever lagom.
Som också drömmer lagom.
Som också skriker inåt.
Men lagom högt.
Så välj nu, älskling:
Vill du leva?
Eller bara lagoma runt i fleece.
