Banan på mackan.
Folk stirrar.
Som om jag dödat en enhörning.
Som om jag eldat ner biblioteket.
Varför detta hat mot bananen?
Den är mjuk, snäll och fantastisk.
En vän i nöden, en hjälte.
Skivad banan på rostad brödskiva.
Lite margarin.
Lite magi.
Det är munorgasm på lågvarv.
Men nej.
Folket dömer hårt.
“Det där är för barn,” viskar någon.
Som om glädje vore ett brott.
Vuxna får dricka saft, eller?
Vuxna får leka paintball, eller?
Men bananmacka?
Då är man förrädare.
Jag känner hornen växa snabbt.
Djävulen i mig skriker: “Mer banan!”
Lägg på två skivor till.
Och vet du vad?
Jag njuter.
Jag njuter med varje tugga.
Som en rebell i smörpapper.
Bananen är frihet.
Bananen är kärlek.
Ni kan behålla era trista mackor.
Jag stannar med bananen.
Och mitt barnsliga, härliga hjärta.
