Flyttad.
Igen.
Som en möbel.
Fast med känslor.
Samt laddare i fickan.

Hade utsikt mot norr.
Norr!
Där solen aldrig är.
Men ändå: frihet.
Kanske en buske.

Nu?
Innergård.
Död yta deluxe.
En plats där drömmar dör & fåglar vägrar skita.

”Här ska du bo!”
Sade de glatt.
Jag log.
Inombords: skrek i versaler.
”VAD HAR JAG GJORT!?”

Nytt rum.
Nya väggar.
Ny doft av ensamhet.
Samt något som luktar bokhylla.
Fast ingen bok finns.

Grannarna är tysta.
För tysta.
Som om de andas i smyg.
Eller är robotar.
Med låga batterier.

Jag saknar mina människor.
Min fötterskorv-kompis.
Vi delade allt.
Skratt.
Skavsår.
Ett gemensamt hat mot burkmat.

Nu?
Nya ansikten.
Nya namn.
Noll tillit.
Alla luktar neutral deodorant.

Måndag.
Tisdag.
Onsdag.
Torsdag.
Fredag.
Lördag.
Söndag.
Livet i plaststol & ljusrörshelvete.

Men jag har mina laddare.
Min stolthet.
Min makt.
Min koppling till världen & TikTok-kaninens eviga hål.

”Så är det.”
Säger de.
”That’s life.”
Säger jag.
Med själ som doftar Desivon.

Bita ihop.
Le med tänderna.
Kväva gråten i saftglas & drömma om den där busken i norr.