Ett inlägg om NORMAL, där vett går förlorat.
Skulle köpa duschkräm.
En.
En enda liten flaska.
Milt doftande.
Ekologisk?
Kanske.
Tio minuter senare:
En korg.
Inte en varukorg.
En fullständig livskris.
Med handtag & rabatt.
Plockade på mig grejer.
Som om jag campade.
Inför ett världskrig.
Mot min egen självkontroll.
”Den här kan va bra.”
”Rakblad i reseförpackning.”
Reser ju nästan aldrig.
Rakblad har jag.
Men ändå.
De låg ju där.
”Aftershave för känslig haka.”
Min haka har PTSD.
Från ett ex.
1998.
Så det var nödvändigt.
Normal är ej normal.
Det är en fälla.
Med spotlights & lull.
Dansk design.
Psykologisk krigsföring.
Man går där.
Man skrattar.
Man pekar.
”Kolla! Tandkräm med glitter!”
Sen har man tre.
Tre.
Inte två.
Tre.
De vet exakt.
Hur vi funkar.
Vår hjärna:
”Det är bara 29 kronor.”
Tills det blir 893:-!
Förlåt 898:-.
Kassen kostar ju fem kronor.
På slutet: godiset.
Inte lösvikt.
Någon slags piratversion.
Från typ Lettland.
”Colaflaskor med lavendel?”
Saken är:
Jag är man.
Har inga behov.
Har tvål sen 2006.
Men köpte ändå 12 grejer.
Tur jag inte är kvinna.
Då hade jag behövt skottkärra.
Ambulans.
Eventuellt.
En jurist.
Normal är genialt.
Danskar kan det där.
Vi svenskar bara pekar.
”Oj, vad fiffigt.”
Sen kopierar vi fel grej.
Vill du spara pengar?
Gå inte in.
Skicka ett vykort.
Läs en bok.
Bit dig i benet.
Men ändå.
Jag längtar tillbaka.
Till handkrämen.
Till glittertandkrämen.
Till min nya personlighet.
”Jag skulle bara ha duschkräm.”
Nu har jag mango i armhålan.
Tack NORMAL.
