Väger

Min tjejkompis väger sig.
Hon drar av 800 gram.
Jag bara, förlåt vad nu?
Hon bara: silikon.
Inget kött.
Heltenkelt bröst i plastkostym.

Jag stirrar på henne.
Hon stirrar på vågen.
Vågen stirrar inte tillbaka.
Den bara tiger.
Och visar.
Fel siffra.
Tydligen.

För implantat räknas inte.
Enligt henne.
Och Gud.
Kanske även Livsmedelsverket?
Jag känner mig lurad.
På djup själslig nivå.

Jag har gått runt.
Trott hon var 64,4.
Men hon är bara 63,6.
Det förändrar allt.
Vänskap, sanning & gravitation.

Vad gör man nu?
Ska jag också fuska?
Ska jag väga minus levern?
Minus min bitterhet?
Minus alla dåliga Tinderdejter?

Eller väga min själ?
Som är tung idag.
Av svek, chock & geléhallon.
Jag kräver rättvisa.
Nu.
Samt kanske en bulle.

För varför slutar vi där?
Ska folk med glasögon.
Väga minus 20 gram?
Folk med löshår?
Minus peruk?
Män med stort ego?
Minus tre kilo?

Det är en farlig väg.
Där vågen blir komplex.
Silikondiskussionen har börjat.
Jag står redo.
Med mina riktiga lår.

Samt en viktuppgång i sann frustration.