Bråkkonnoissörer

Jag & mitt ex.
Vi var bråkkonnoissörer.
Bråkjägare.
Grälsafarispecialister.
Tjuvlyssningens Bonnie & Clyde.

“Kolla där borta!”
“De bråkar!”
“Volymen är perfekt!”
“Vi smyger dit!”
“TA MED POPCORN!”

Vi rörde oss ljudlöst.
Som relationella ninjor.
Med öron som fladdermöss.
Viskade som sportkommentatorer.
“Hon tar upp gamla sms!”

De började i köket.
Alltid något med disk.
Sen kom barndomstrauman.
Alltid efter andra glaset.
Vi antecknade.
Mentalt.

Det fanns nivåer.
Bråk i butik: Guld.
Bråk om pengar: Diamant.
Bråk om soffa: Nobelpris.
Bråk om växter: Bonuspoäng.

“Den där soffan kostar för mycket!”
“Den är billigare än förväntat!”
BOOM.
Slaget vid Ikea.
Kudde kastad.
Symbolik maximal.

Vi satt bredvid.
Provsatt medvetet bredvid dramat.
“Den här soffan känns äkta.”
“Som deras känslor.”
“Fast mjukare.”
Vi gick dit för bråk.
Stannade för dramatik.
Fick självförtroende i relationen.
Vi är ju bättre!
Minst marginellt bättre!

Men sen tog det slut.
Inte med dom, med oss.
Ingen lyssnade längre.
Ingen viskade “kolla där borta”.
Ingen soffaslogs för oss.

Nu går jag ensam.
Tjuvlyssnar solo.
Klappar soffor tyst.
Längtar efter bråk.
Men med dig.