Folk solar i shorts.
Jag solar med vision.
Mankini.
Två snören och en dröm.
Jag vill bli brun.
Överallt.
Under allt.
Ingen tygbit kvar.
Bara hud och hopp.
Samt tygbit för snopp.
Min granne blundar.
Min skomakare gråter.
Min brevbärare byter rutt.
Men jag?
Jag glänser.
Som en oljad räka i juli.
Solbrännan är perfekt.
Som photoshop, fast i verkligheten.
Folk säger “Varför?”
Jag säger “Varför inte?”
Det här är inte galenskap.
Det här är geometri.
Max yta.
Minimal skam.
Mankinin ftw.
