Manskör

Manskör

Jag frös.
Jag sjöng.
Jag dog nästan.
Jag gick med i manskör.
Det lät vuxet & dramatiskt.
Jag var sexton & bas.
Inte cool.
Bara lågljudd.

De kallade mig förstebas.
Jag visste inte varför.
Men jag tackade & bugade.

På hösten var det psalmer.
Kyrkan var kall & tyst.
Vi övade ”Herre du är.”
Men längtade till Valborg.

Valborg var vår Super Bowl.
Då släpptes vi utomhus.
Till kylan.
Till publiken.
Till den stora valborgsbrasan.

Vi hade uniform:
Blå kavaj.
Gråa pressveck.
Vita mössor från 1984.

Vi såg ut som elmontörer.
På väg till luciafirande.

Ingen berättade om kylan.
Ingen sa: ”Du fryser ihjäl.”
Man skulle veta.
Man skulle lida.

Jag bar tre långkalsonger.
Två undertröjor.
Ett tyst skrik.
På händerna: torghandlarvantar.
Fingrarna frös ändå bort.

Vi sjöng ”Vintern rasat bort.”
Men vintern stirrade tillbaka.
Den stod vid scenkanten.
Höll kaffe & hånskratt.

Jag darrade i fjärde versen.
Men fortsatte: Glad som fågel.

Just den sången alltså.
”Glad som en fågel.”
Den satt i kroppen.
I revbenen.
I andningen.
Man kände sig plötsligt fri.
Fast man var stel som isglass.

Fåglarna i texten kvittrade.
Men i parken frös koltrasten.
En stare dog mitt i mitt solo.

Det var kallt, okej?
Kallare än kärlek i februari.

Vi sjöng för tanter & scouter.
Vi sjöng för träd & måsar.
Vi sjöng trots dåligt ljud.
Trots ingen hörde oss.

Vi sjöng ändå.
Fullt ut.
Det var manskörens lag.

Efter Valborg kom nationaldagen.
Stadens stadion.
Solen.
Flaggan.
Plus ett PA från 1970.

Vi sjöng nationalsången.
Sen en låt om potatis.
Alla grät.
Vem vet varför?

Sedan: Resan till vänorten.
Tyskland.
Eller Finland.
Eller Danmark.
Vi visste aldrig exakt var.
Bussen bara åkte.

Vi sjöng i gymnastiksalar.
På lastkajer.
I turistbyråer.
”Hej! Vi är vänner nu!”

I Tyskland drack vi öl.
I Finland bastade vi bort stämband.
I Danmark fick vi hotellsoppa.
Men vi sjöng oss lyckliga.

För vi sjöng tillsammans.
Vi skrattade i stämmor.

Det var ingen hobby.
Det var en ritual.
Det var frostbitet allvar.
Det var ren, skär körkärlek.

Så nu säger jag detta:
Sjung i kör, din människa.
Bli förstebass.
Eller innerlig tenor.
Bär vantar.
Lär dig texten.
Frys med värdighet & vibrato.

Gör som vi gjorde då.
Gör plats för lärkan i hjärtat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Inte som alla andra? Visa det.

Designs som sticker ut – bokstavligen. T-shirts, stickers & mer.

Se allt på shoppen
You May Also Like
Köer
Läs mer

Köer

Jag såg köerna.Tog en sekund & valde.Den kändes snabbast.Fem personer max.Den andra hade barnvagn.Samt kuponger.Plus nåt som såg…
Läs mer
Slå rekord
Läs mer

Rekord

Rekord jag vill slå. Jag vill slå rekord.Inte vanliga rekord.Inget med muskler.Eller balans.Eller värdighet. Jag vill bli: ”Flest…
Läs mer
DJ
Läs mer

DJ

Jag var DJ en gång.Inte DJ som idag.Inte laptoppiller & filter.Jag var vinylkrigare.Tolvtum.Hård bas.Svett. Backar med skivor.Ryggen förstörd…
Läs mer
Matlådor
Läs mer

Matlådor

Jag beundrar matlådornas övermänniskor.Ni som preppar lördag för torsdag.Ni som vet vad ni vill.Redan på söndag.Klockan två. Ni…
Läs mer
Kökslådan
Läs mer

Kökslådan

Vi måste prata om kökslådan.Inte besticklådan.Den andra.Den ökända.Den onämnbara. Den där man bara lägger saker.Den där man öppnar…
Läs mer
Nykära
Läs mer

Nykära

Jag såg två duvor idag.De satt nära, riktigt nära.Tryckte näbb mot näbb.Tittade djupt i varandras ögon.Jag blev akut…
Läs mer
rolla
Läs mer

Rolla

Jag vaknade med en känsla.En sån där inredningskänsla.Lite beige.Lite varm.Lite “mockalatte med framtidstro”. Alla sa det var lätt.“Bara…
Läs mer
Semester 2025
Läs mer

Semester 2025

Okej. Nu släpper vi all rim och reson. Nu blir det semester 2025. Och det blir fullständig galenskap.…
Läs mer
Sommarjobbare
Läs mer

Sommarjobbare

Jag sa Coca-Cola.Jag menade Coca-Cola.Jag önskade Coca-Cola.Jag längtade Coca-Cola.Jag fick Coca-Cola Zero. Inte en gång.Inte två.Två gånger för…
Läs mer