Du är ett mästerverk.
Fast med svett & ångest.
Men ändå: mästerverk deluxe.
En Picasso i cykelhjälm.
En Rembrandt med sockersug.
Du gjorde det idag.
Du överlevde torsdagskaoset.
Du svarade på mejlen.
Du blödde inte näsblod.
Du hotade ingen med kniv.
Du är fucking bäst.
Ja, även med brödsmulor.
Även med obetalda räkningar.
Även med banan i håret.
Du är bäst ändå.
Du är vacker.
Som en sol i kalsonger.
Som en regnbåge på Coop.
Som en croissant i duschen.
Vacker med extra allt.
Du förtjänar kärlek.
Inte bara sms-kärlek.
Riktig kärlek.
Med pommes & filtar.
Samt någon som lyssnar ibland.
Du förtjänar må bra.
Inte halvmå bra.
Inte “jag-duger” må bra.
Utan må himla bra nu.
Kaka i handen bra.
Unna dig nu.
Inte sen.
Inte imorgon.
Inte när skatten kommer.
Nu, din lilla varelse.
Du är älskad.
Av fler än du tror.
Även av Bengt på Ica.
Han gillar ditt sätt.
Att välja avokado.
Om du försvann?
Vi hade letat direkt.
Satt upp affischer.
Gråtit i livesändning.
Ringt spådam i panik.
Du kommer klara detta.
Ja, även skitmåndagen.
Ja, även svärmorsträffen.
Du är gjord för krig & tacos. Mest tacos.
Ta på plagget.
Ja, det där magiska.
Det som skriker JAHA!
Som får grannar att viska.
”Där går nån med nerver.”
På med solglasögonen.
Raka ryggen.
Höj blicken.
Kliv ut som Beyoncé.
Fast i träskor.
Du är legendarisk.
Faktiskt.
Skrattretande jävla legendarisk.
Så stolt över dig.
Så löjligt jävla stolt.
Nu kommenterar du.
Med hjärta.
Med emoji.
Med något galet pepp.
Vi lyfter varann idag.
Du först.
Sen jag.
Sen Beyoncé.
