Pilotdrömmar

Gubbpanik.
Fullskalig kris.
Håll i flyghjälmen.
Tom Cruise gråter blod.
Vi har tappat greppet.

Drömde om att flyga.
Stridspilot.
Snygg overall.
Hjälm med visir.
Fartvind i själen.

Säga saker i radio:
”Alpha Bravo Tango Banana.”
Få svar:
”Copy that, Top Gubbe.”

Loopar i luften.
Rädda Sverige från ryssar.
Bli folkhjälte på TV4.
Köpa mjölk i G-suit.
Alla säger: wow, pilot!

Men.
NU.
Kommer robotjävlarna.
Självflygande plan.
Pilotlöshet deluxe.
Krig via wifi.
Strid via app.
Dö via inställningar.

Vill inte kriga med drönare.
Vill inte sitta hemma & “uppdatera firmware” innan man invaderar Danmark.

Vill svettas i cockpit.
Skrika: ”Fox three!”
Inte: ”Siri, skjut nu.”

Vad hände med barndrömmen?
Man ville ju flyga.
Inte streama ett anfall.
Inte klicka på bombknappen.
Inte ladda ner krig.

Barn i framtiden:
”Jag vill bli algoritm.”
Eller ännu värre:
”Jag ska jobba på Saab som AItränare.”

VAD HÄNDE MED ACTION?!
Vad hände med pilotbrillor?!
Vem ska få applåder på skolavslutningen nu?!
”Lille Liam ska bli kodare.”
Buhuuuu.

Låt barnen få drömma.
Om fart.
Om hjälm.
Om att kräkas i luften.

Stoppa robotplanen!
Låt gubben få flyga!
Kampanj: ”Rädda våra piloter!”
Eller:
”Sätt människor i flyget igen!”
Eller bara:
”Top Gun, inte Bot Gun.”

Förarlöst är värdelöst.
Det heter pilot.
Inte “programmerad fartgrej.”

Såg nyheten.
Tog av mig kepsen.
Lade handen på hjärtat.
Viskade långsamt:
”Rest in peace, stridspilot.”

Dela om du också drömde.
Gilla om du hatar drönare.
Kommentera med ditt favoritanrop:
”Maverick till kontrolltornet.
Vi har ett problem.”

Nu flyger gubben iväg.
Manuellt.
Med känsla.
Med stil.