Jag bokade charter.
Singelcharter.
I desperationens namn.
För jag behövde “miljöombyte”.
Plus för att det fanns rabatt.
Om man reste ensam.
Vilket kändes som ett hån.
Allt började med incheckningen.
En man kräktes i kön.
Rakt ner i sin egen väska.
Samt sa: “Det är lugnt,
det är min kabinväska ändå.”
Personalen log.
Jag dog.
Vid säkerhetskontrollen:
Jag pep.
Allt pep.
Min själ pep.
Jag visiterades av en kvinna
med visir & trauma i blicken.
Hon hittade en stavmixer.
I mitt innerfack.
Som jag glömt bort.
Från förra resan med grabbarna.
Flygplanet hette Spirit 373.
Lät som en energidryck.
Flög som en gammal stekpanna.
Jag hamnade bredvid ett gäng.
Från en svensexa.
De hette alla “Jocke”.
De drack gin ur resestrumpor.
De hade tatuerat “YOLO” på knäna.
De sjöng i fyra timmar.
Endast med stämband.
Ingen melodi.
Planet landade.
Med studs.
Kaptenen skrek “WOHO!”
Alla applåderade.
Jag bet av en kindtand.
Väl framme: hotellet.
Hette Sol Paradiso Resort & Överkänslighet.
Receptionisten hette Rolfito.
Han log med ögonen.
Men hatade inombords.
Mitt rum låg i annexet.
Bakom soptunnan.
I en grotta.
Delade dusch med en familj.
Från Trelleborg & ett vildsvin.
Jag försökte sola.
Men ALLA paxade stolar.
Klockan 06:12.
Med handdukar & Hot Wheels-bilar.
Samt fysiska hot.
Jag fick sitta i ett skuggigt hörn.
Bakom en palm.
Som hette “Sten”.
En plastpalm.
Med PTSD.
Jag bad om hjälp med solkräm.
En äldre dam erbjöd sig.
Hon hette Bibbi.
Hon använde handsprit.
Min rygg smälte.
Jag doftade kyla & panik.
Jag försökte bada.
Blev jagad av geting.
I poolen.
Ingen hjälpte mig.
Alla filmade.
En man ropade:
“SWEDISH BAYWATCH!”
Jag snubblade på en poolnudel.
Bröt värdigheten.
På kvällarna: aktiviteter.
Allsång.
Limbo.
Erotisk Zumba.
Med instruktören Sergio.
Han svettades genom själen.
& ropade “Touch yourself, baby!”
Jag ville hem.
Eller dö.
I exakt den ordningen.
Jag ville träffa någon.
Fick fotvårtor.
Jag ville slappna av.
Fick sitta bredvid en man som åt salami direkt ur magväska.
Med händerna.
Jag gick på singelmingel.
Fick bordsplacering.
Mellan en kvinna som samlade på hästtänder & en man som hette “Greven”.
Han andades genom munnen & hade egen servett.
I sammet.
Med en tupp på.
Resan hem: fullständig psykos.
Bussen glömdes bort.
Vi fick åka med lastbil.
Tillsammans med cirkusdjur.
En apa tog min fanta.
Vi bondade.
Bagaget försvann.
Allt var borta.
Fick tillbaka:
– Ett paket russin
– En broschyr om IBS
– Bibbis badmössa
Jag kom hem.
Huden flagnade.
Själen skrek.
Stavmixern överlevde.
Den vet för mycket.
Vill du åka singelcharter?
Gör det inte.
Vill du känna dig levande?
Gå till IKEA lördag 11:00.
Ställ dig i kö.
Tänk.
Andas.
Känn chartertraumat komma.
Vill du träffa nån?
Logga in på Skatteverket.
Det är mer erotik där.
Än på hela Sol Paradiso.
Charter är ett socialt experiment.
Där man testar gränser.
För kropp, psyke & SPF.
Jag reste iväg som man.
Kom hem som schampotestperson med svåra flashbacks.
Men nu vet jag.
Vad jag är kapabel till.
Hur mycket solkräm som är dödligt & att stavmixer är bagageklassat yr som “självförakt i plastform”.
Vi hörs aldrig mer, Kanarieöarna.
Men tack.
För blåsor.
För Bernt i string & för Bibbi.
Hon smörjde mig.
Med helvetet.
