Han är ett geni.
Ett riktigt hushållsgeni.
Alltså ett ondskans geni.
En master of slippa allt.
Men ändå jävligt störig.
Allt började oskyldigt.
Förälskelse.
Romantik.
Smör i blick.
Sen sabotage.
Han tvättade med taktik.
Han tvättade som Voldemort lagar kärlek.
Vita kläder blev cerise.
Cerise blev:
“Du tvättar aldrig mer.”
Hans svar?
“Ett ärligt misstag.”
Han log.
Vi kände mörkret.
I köket:
Han brände gröt.
Han saltade sallad.
Han kokade falukorv torr.
Han stekte gurka.
Han piffade allt till panik.
Efter en månader:
“Du får inte laga mer.”
Han sa:
“Nejmen guuud, vad tråkigt.”
Skrattade.
Som en Bond-skurk.
Städningen?
Blommor välte.
Vatten rann.
Golvet flöt.
Han dammsög en laddare.
Han tvättade en fjärrkontroll.
Skyllde på: “Multitasking.”
En gång försökte han bona.
Resultat: Parkettens död.
Katterna gled i veckor.
Han bad om ursäkt.
Med chips.
Tvätten del 2:
Två röda trosor.
Ett vitt örngott.
Resultat: Barbieapokalyps.
Hans kommentar:
“Det blev ju fint ändå?”
Nej, Stefan.
Nej.
Vad gör han nu?
Inget.
Styr tv:n.
Tvättar bilen.
Men bara framlyktorna.
En gång om året.
De är fortfarande ihop.
Fem år.
Noll hushållsarbete.
Allt outsourcat till henne.
Vet du vad?
Jag är kluven.
Jag är fascinerad & förbannad.
Det här är taktik.
Men också en form av fusk.
En avancerad bluff.
En marinerad lathet.
I slips & parfym.
Vill du bli som han?
Gör det inte.
Vi har nog av Stefan.
Världen behöver någon som dammsuger rätt.
Men visst.
Jag erkänner.
Det är fan sjukt.
Att han lyckades.
Ännu sjuktare:
Att han planerade det.
PS.
Jag ogillar allt.
Men jag kan inte sluta titta.
Det är som en hushållsNetflix.
Säsong 5 pågår.
Ingen vet hur.
Men han diskar fortfarande inte.
Citat från honom själv:
“Jag ville bara bli fri.”
Fritt från tvätt.
Fritt från ansvar.
Fritt från allt.
Välkommen till Stefan universumet.
Där förhållanden överlever, trots sabotage.
Men vi andra får dammsuga själva.
