”Vilket vin räddar dig i skyddsrummet?”
Kriget är snart här.
Om man får tro medierna.
Det bombas & smäller nära.
Mitt i fredagsmyset dessutom.
Vi bunkrar ravioli & choklad.
Toapapper för ett helt kompani.
Femtioelva batterier utan radio.
En ask tandtråd, helt logiskt.
”Kan ju bli mycket popcorn.”
Men ingen pratar om vinet.
Själva grunden för civilisationen.
Går världen under med boxvin?
Var är värdigheten i apokalypsen?
Har börjat fundera på allvar.
Kanske alldeles för mycket allvar.
Vilken flaska tar man med?
Om ryssen knackar på dörren.
”Den här dricker jag i skyddsrummet.”
En mening ingen någonsin yttrat.
Förrän typ just exakt nu.
Men någon måste ju börja.
Rosé känns fel & för glättigt.
Pinot passar inte krigskonserver.
Kanske nåt tungt & dystert?
Amarone med tonfisk på burk?
Föreställer mig bunkerlivet tydligt.
Ljuset blinkar, bombplan dånar högt.
”Har du sett korkskruven nånstans?”
Livsviktiga prioriteringar i undergångens tid.
Grannarna stirrar i chock:
”Har du verkligen med dig vin?”
”Ni valde ju fem kilo havregryn.”
”Jag valde i stället livsglädjen.”
Varje katastrof behöver en vinnare.
Någon oroar sig för vatten.
”Har du inget rent vatten?”
”Det regnar ju i Sverige.”
”Men ditt vin är torrt!”
”Precis som mitt humör nu.”
Vi svenskar är helt unika.
Vårt katastroftänk är mycket märkligt.
Tio burkar fiskbullar känns rimligt.
Men inte en enda Bordeaux-flaska?
Därför har jag tagit beslutet.
När katastrofen väl inträffar.
Väljer jag bort ärtsoppa & knäckebröd.
Jag packar inga vita bönor.
Jag räddar en elegant Barolo.
Om ändå världen ska kollapsa.
Ska jag åtminstone falla stiligt.
Med nåt som passar all undergång.
Apokalyps, ensamhet & ravioli-buffé.
”Skål för jordens undergång, med rätt glas i handen.”
