Hiss.
Nej.
Inte han.
Inte nu.
Okej, andas.
Det är bara en människa.
En man.
Med ögon.
Som ser mig.
Säg nåt.
Säg nåt smart.
“Så… hiss, va?”
Nej!
Vad fan säger du?
Han ler.
Eller?
Är det ett leende?
Eller bara ansiktet som vilar?
Titta på knapparna.
Tryck nåt.
Fem.
Fem är tryggt.
ALLA gillar fem.
Han trycker också fem.
Okej.
Ni ska till samma våning.
Ni är praktiskt taget släkt nu.
Blickarna möts.
Snabbt!
Titta på väggen.
Vilken vacker… gråhet.
Säg nåt!
Säg nåt kul!
“Jobbigt med… väder?”
VA?!
Vad betyder det ens?!
Han nickar.
Artigt.
Som om du är fem år.
Och just visat en teckning.
Pling.
Dörren öppnas.
Du går ut.
Lite för snabbt.
Snubblar nästan.
Dör inombords.
Skrattar tyst.
Gråter kanske.
Det vet du inte.
Du ska ta trapporna imorgon.
