Bönder.
Naturens mest passivt aggressiva yrke.
Vädret är deras personliga stalker.
Solen glor för mycket.
Regnet snorar utan samtycke.
“Det är för torrt för lera.”
“Det är för blött för vatten.”
“Jorden känns hånfull idag.”
“Gräset stirrade konstigt på mig.”
Maj kom in som en chock.
Juni bara skrek & försvann.
Juli brann upp i vredesmod.
Augusti hade passivt-aggressiv aura.
Bonden vaknar med tre känslor:
Smärta.
Väderhat.
En vag längtan efter Brasilien.
Dieselpriset kräver blodoffer.
En droppe = ett banklån.
“Vill du så potatis?”
“Ta först ett privatlån.”
Maten de producerar?
Underbetald magi.
“Wow, 12 öre kilot!”
“Jag ska fira med att svimma.”
De pratar med traktorn.
Den svarar ibland tillbaka.
“Vill inte starta, är utbränd.”
Samma sak varje tisdag.
Ändå ger de sig ut.
I gryningens fuktiga absurditet.
Med halm bakom örat.
En dröm om regn men bara lite.
INTE för mycket.
