Du träffar honom.
Han är perfekt.
Din partners väninnas kille.
Men han är olika.
Han ser dig.
Ni high-fivar direkt.
Ni dricker samma öl.
Ni hatar samma såser.
Ni pratar om skor.
Ni förstår varann.
Han skrattar på rätt ställen.
Du berättar om din barndom.
Han nickar djupt.
Du svettas lite.
Av känsla?
Ni sitter nära.
Ni delar filt.
Ni spelar padel.
Ni synkar serve.
Ni bär varandras vatten.
Han gillar rödvin.
Du gillar honom.
Han gillar dig.
Du gillar honom?
Din partner tittar.
”Ni är väldigt synkade.”
Du svarar:
”Han är bara skön.”
Hon svarar:
”Ni har ögonkontakt.”
Du svarar:
”Ja. Hela tiden.”
Du tänker på honom.
Efter middagen.
I duschen.
På bussen.
I drömmen.
Platoniskt.
Ni hörs utan tjejerna.
Ni bokar öl.
Du känner nåt.
Nåt varmt.
Nåt förbjudet?
Din partner frågar rakt ut:
”Är du gay med Martin?”
Du svarar lugnt:
”Nej, men något är det, rent platoniskt.”
Sånt är livet.
Man söker vänskap.
Man hittar Martin.
Samt kanske lite mer.
Eller bara djup manlig närhet.
Grattis.
Du har hittat en snubbe.
Som får dig att känna saker.
Som inte ens kött kan förklara.
