Min ålder är en lögn.
Mitt pass ljuger som ett troll.
Jag visar det aldrig frivilligt.
Folk tror det är fejk.
Jag är yngre än Spotify.
Äldre än TikTok.
Inget mellan.
Mentalt: 23 och tre fjärdedelar.
Jag har G-Star Raw-jeans.
Alltid.
De sitter som gjutna drömmar.
Byxorna skriker: “Han vägrar växa!”
Min skjorta är ett tält.
Också G-Star.
Också gigantisk.
Den har egen postadress.
Folk har gått vilse i den.
Mina sneakers?
Färgade av enhörningar.
Det är regnbågar med snörningar.
Man får solglasögon av att titta.
Ett barn pekade och svimmade.
Min stil: barnkalas i panik.
Armband på båda armarna.
Så många.
Jag låter skramlig.
Som ett rave på Skansen.
Min klocka blippar i onödan.
Apple Watch med vredesproblem.
Matchas med puls och svett.
Jag gillar oversized.
Inom allt.
Kläder, känslor, glassportioner, uppmärksamhet.
Subtilitet är mitt safe word.
När vi går ut: jag är senast hem.
Kollegorna stänger ögonlocken.
Jag klubben.
Jag dansar till musik ingen hör.
DJ:n ber mig sluta.
Folk tror jag är 40.
Jag bugar.
Tar emot det.
Folk tror jag är 30.
Jag kramar dem innerligt.
Jag äter bananmackor som frukostritual.
Det är konst.
Det är kultur.
Min mage är i chock.
Jag shoppar kläder som 19-åring.
Betalar som 40+.
Gråter samtidigt.
Jag lyssnar inte på jazz.
Jag lyssnar på ljudet av TikTok.
Jag har ålderskris.
Varje tisdag.
Men resten av veckan?
Fest.
