Går in i ett rum.
Bestämt.
Målmedvetet.
Livsfarlig blick.
Jag har ett syfte.
Stannar.
Tittar runt.
Ingenting.
Total hjärnsmälta.
Allt är noll.
Vad skulle jag göra?
Vem är jag?
Varför står jag här?
Har jag bott här länge?
Är detta ens mitt hem?
Är jag ens i Sverige?
Börjar känna på saker.
Öppnar ett skåp.
Kollar i frysen.
Stänger frysen.
Öppnar den igen.
Kanske var det mjölk?
Nej.
Var inte mjölk.
Kanske ladda mobilen?
Kanske fly landet?
Tittar i spegeln.
Ser vilsen människa.
Full av tvivel & damm.
En tom blick.
En osäker svettpärla.
Blir stående.
Länge.
Tyst.
Vad luktar det?
Är det jag?
Ger upp.
Går därifrån.
Sätter mig i soffan.
Tar en kaka.
Då slår det mig.
SLADDEN!
JAG SKULLE TA SLADDEN!
Rusar tillbaka.
Rummet skrattar.
Sladden gömmer sig.
Så börjar det igen.
Ett nytt rum.
Ett nytt syfte.
Ett nytt glömt mål.
En ny identitetskris.
Snart behöver jag GPS.
För mitt minne.
Eller för mitt liv.
Eller båda.
Vet inte längre.
Men jag går in.
Igen.
Som att det ska gå.
Spoiler:
Det gör det inte!
