Mitt liv som streamingfånge.
Jag har kanaler.
Alla.
Allihop.
Netflix.
Disney.
HBO Max.
Showtime.
Prime Video.
Apple TV.
You name it.
Jag har snart fler appar än vänner.
Jag öppnar Prime.
Där väntar bilar.
The Grand Tour.
Tre män.
Inga spärrar.
De kraschar, skriker, brinner lätt.
Jag känner mig hemma.
Nästan.
Sen byter jag till Viaplay.
Kungarna av Queens ropar: ”Hej!”
Jag har sett varje avsnitt.
Jag kan Dougs skämt baklänges.
Ändå trycker jag play.
Igen.
Netflix?
Jo då.
Blacklist.
Check.
James Spader stirrar in i själen.
Jag känner mig FBI-ish?
Men ändå.
Jag stänger av.
Sky Showtime.
Där bor Frasier.
Frasier är min terapeut nu.
Han ger noll råd.
Bara kaffe.
Jag älskar honom djupt, passionerat.
Disney+?
Star Wars till förbannelse.
Jag lever med stormtroopers numera.
Jag diskuterar med Yoda ibland.
”Det där var väl onödigt?”
Yoda nickar.
Jag loggar ut.
Apple TV?
Jag är utloggad.
Lösenordet har flytt landet.
Ingen orkar logga in längre.
Inte ens Apple själva, tror jag.
Jag scrollar.
Som en zombie.
Inget känns rätt.
Inget duger.
Det är ett digitalt helvete.
Ett limbo av innehållsförnekelse.
Jag har tappat allt omdöme.
Jag överväger reality om grävskopor.
Jag klickar nästan på Emily i Paris.
Jag skriker.
Stänger tv:n i panik.
Jag vill ha något nytt.
Något med känsla & lasersvärd.
Gärna lite katter i rymden.
Eller en dokumentär om glass.
Men helst båda.
Samtidigt.
Gärna musikal.
Ändå.
Jag landar i Frasier.
Igen.
Igen.
Igen.
Igen.
Han bara sitter där.
Lugn.
Välkammad.
Han vet.
Jag kommer alltid tillbaka.
Så här är jag nu.
Sju abonnemang.
En enda sanning:
Jag borde bara köpa böcker.
Men vem orkar läsa, ärligt?
