Vuxna.
Ni som betalar fakturor.
Ni som bokar besiktning.
Ni som har stekpannor.
Ni som vet vad OCR är.
Ni.
Ska också få glass.
Barn får klubbor & saft.
De får sörpla fritt.
De får frysa blå tunga.
De får slicka med stolthet.
Vi får kolsyrat vatten & eventuellt en persika.
Om den är i säsong.
Det är dags nu.
Vi kräver is i form.
Vi kräver smak med snedsteg.
Vi kräver punch i pinne.
Vi kräver vuxen-glädje i strut.
Ge mig en mojitoglass.
Ge mig en gin-sorbet.
Ge mig en margarita-slush.
Ge mig ett:
“oj, jag blev packad av desserten.”
Tänk dig det här:
Du står i solen.
I foppatofflor.
I linné.
Med en pinne i hand.
Den smakar jordgubb & ånger.
Den smakar barndom & gin.
Den smakar “jag ska inte köra bil.”
Du slickar långsamt.
Nån glor.
Du glor tillbaka.
Det är vuxenglass, Benny.
Titta bort eller fråga artigt.
En annan dag:
Du serverar glass i skål.
Nån frågar “Vad är det i?”
Du svarar: “Ett beslut.”
Du svarar: “Rom.”
Du svarar: “Inget du ger barn.”
Du säger inte: “Jag behövde tröst.”
Men alla vet.
För vi har jobbat.
Vi har mejlat.
Vi har sorterat plast.
Vi har tvättat kläder på 30 grader.
Vi har levt.
Nu ska vi slicka.
Så köp bär.
Köp flädersnaps.
Köp glassformar i silikon.
Köp sugrör som blinkar.
Blanda.
Häll.
Frys.
Skratta.
Skäms.
Slicka.
Bjud en vän.
Bjud en främling.
Bjud dig själv.
Säg “skål” med pinne i hand.
Säg “det här är vuxet.”
Säg “det här är livet.”
Säg aldrig “ska du ha en vanlig?”
För vi är vuxna.
Men vi är också trötta.
Soliga.
Glada.
Känsliga.
Plus jäkligt sugna.
Så njut nu.
Slicka som ingen ser.
Drick med glassens värdighet.
Lev med kladd på kinden.
Samt minns detta:
Ansvar är en illusion.
Sommarglass med sprit är på riktigt.
