Någon vill stänga Trädgården.
Ta bort mitt medborgarskap då.
Trädgården är en känsla.
En doft av öl & frihet.
En plats för glittertröjor.
En plats för skev dans.
En plats för skeva beslut.
Den ligger bakom allting.
Bakom motorväg.
Bakom container.
Bakom ett parallelluniversum.
Som bara existerar kvällstid.
Det är långt till allt.
Utom ljudet.
Ljudet är allestädes närvarande.
Som en basgång från Gud.
Fast Gud bär keps.
Tre grannar klagar nu.
Tre stycken.
Inte tolv.
Inte tusen.
Tre tanter med öron.
En flyttade dit nyligen.
Efter att klubben fanns.
Efter att rökmaskiner fanns.
Efter att techno uppfanns.
”Men jag trodde det var tyst.”
Vem flyttar till rave?
Vem flyttar till ljudets vagga?
Vem bygger bo i baslåda?
Vem flyttar till discogryta?
Sen skriver arga insändare?
”Vi vill kunna sova.”
Sov då.
Med öronproppar.
Med ljudbok.
Med självinsikt.
Vill du ha tystnad?
Flytta till Norrland.
Eller till ett bibliotek.
Eller till en skogsglänta.
Inte till techno-Kungens bakgård.
Trädgården är vårt nationalmuseum.
Fast med mer rökmaskin.
Mindre Rembrandt.
Mer svett & crocs.
Men ändå: kultur, din sill.
Sluta klaga.
Börja dansa.
Börja le.
Börja förstå pulsen.
Den pulsen är Stockholm.
Så vad säger du?
Ska vi rädda Trädgården?
Ska vi värna om festen?
Ska vi stå med fackla?
Ska vi vråla i neon?
Kommentera.
Dela.
Skicka till din farbror.
Eller till grannen som klagar.
För nu räddar vi Trädgården.
Med bas.
Med kärlek.
Med total jävla övertygelse.
