Har ni tänkt på all choklad?
Det finns så otroligt mycket choklad.
Ljus choklad.
Mörk choklad.
Vit choklad som egentligen är lögn.
Kolsvart choklad med själ & ångest.
Man tuggar & blir deprimerad direkt.
Själv gillade jag alltid nötchoklad.
Hasselnöt, mjölkchoklad, en mjuk kärlek.
Jag åt som om jag fastnat.
Som att nån gömt knark i.
Alltså den där nötdrömmen var magisk.
Jag övervägde byta efternamn till “Nougat”.
Men saker förändras, tyvärr eller tack.
Idag gillar jag ren mjölkchoklad.
Gärna Fazer.
Alltid Fazer.
Bara Fazer.
Fazer smakar barndom och trygghet samtidigt.
Som att nån smekte hjärnan inifrån.
Marabou går inte längre att äta.
Jag vet inte vad som hänt.
Det smakar något plastigt & konstigt.
Som om chokladen fått corona efterhand.
Eller gått i personlig kris kanske.
Jag vill inte prata om det.
Samt smakerna de hittar på nu?
Det är rena cirkusen i chokladfabriken.
Popcorn, polkagris, passionsfrukt, lakrits, chili & syre.
Allt slängs in, inget stopp finns.
Vem har godkänt choklad med quinoa?
Är vi inte människor med känslor?
Men varför stanna där, undrar jag.
Det är nu idéerna börjar komma.
Banan-choklad borde ju vara självklart.
Lite små bitar av riktig banan.
Inte den där parfymbananfejksmaken.
Riktig banan.
Riktig choklad.
Riktig kärlek.
Och varför inte choklad med bacon?
Tänk själva.
Salt möter sött.
Boom.
Knaper möter lenhet.
Explosion i hjärnan.
Frukost möter efterrätt.
Livet får mening.
Jag förstår inte varför det inte finns.
Det borde redan vara en klassiker.
Men okej. Nu spårar jag ur.
Jag känner det själv, men ändå.
Vad sägs om räkschoklad?
Jag menar det. På riktigt.
Lite choklad.
Lite räka.
Pang.
Smak av hav.
Sötma från kakaobönan.
Ingen tror mig nu, jag vet.
Men tänk på salt kolasås.
Det lät också sinnessjukt först.
Nu är det standard i folks hem.
Allt stort börjar med ett skratt.
Så skratta ni.
Jag väntar bara.