Riksbanken har sänkt räntan.
Lite.
Sådär med pincett.
Inte för att hjälpa.
Utan för att markera.
Att de lever.
Riksbanken har sänkt.
Räntan alltså.
Inte garden.
Det är ett duttande.
Som att smeka en tiger.
Med pekfingret.
På nosen.
0,25% sänkte de.
Alltså EN fjärdedels procent.
Man känner sig rörd.
Som av ett vinddrag.
Från en andedräkt.
0,25%.
Som att bota cancer.
Med kamomillte.
Samt en mjuk klapp.
På pannan.
Vem bestämde det?
Riksbankschefen.
Som alltså hör här: kom från Finansinspektionen.
Ja.
Den platsen.
Där drömmar dör.
Där ex-bankirer samlas.
De som inte fick jobb.
På riktiga banker.
De som kallsvettas av Swedbank.
Plus inte klarade Handelsbankensintervjun.
De som glömmer siffror.
Dit går de.
Till Finansinspektionen.
Bottenskrapets bottenskrap.
Av brottenskrapets bottenskrap.
Som Bermudatriangeln.
För karriärer.
Plus Excelark.
Samt självförtroende.
Därifrån.
Plockade vi en chef.
Till hela Riksbanken.
Som att välja kapten.
Från barnkalaset.
“Hej! Vem kan styra ekonomin?”
“Jag! Jag har PowerPoint!”
“Du är anställd.”
“Vad gör en ränta?”
Så nu sitter vi här.
Med ekonomin i famnen.
Som ett kolikbarn.
Noll hjälp.
Från övervåningen.
Inflationen dansar frifot.
Arbetslösheten växer.
Ekonomin krymper.
Som en skjorta i regn.
Riksbanken duttar.
Vi behöver gasa.
Men de skvättar.
Lite räntesänkning här.
Lite powerpoint där.
Som att släcka eld.
Med en gurka.
Men visst.
De menar väl.
Säkert.
De har ju diagram.
Plus utbildningar.
Från platser.
Där logik dog.
Där ingen ifrågasatte.
Att -0,5% ränta borde vara en lysande idé.
Så nu vet vi.
Varför allt känns svajigt.
Varför pengar försvinner.
Som illusioner.
Plus pensionsdrömmar.
Tack, Riksbanken.
Tack för din kamp.
Mot ekonomisk stabilitet.
Mot sunt förnuft.
Mot oss alla.
Dela.
Så fler förstår.
Att det inte är vi.
Det är de.
På Finansinspektionen.
De som tog över Riksbanken.
