DU.
MÅSTE.
LÄSA.
DET.
HÄR.
Jag sitter på bussen.
Känns redan som en thriller.
Framför mig: ett mystiskt par.
Hon & han.
Syskon?
Fiender?
Ingen vet.
Inte ens dem.
Ingen ring.
Inget löfte.
Bara spänning & energidryck.
Hon i jeans med glitter.
Han i “jag känner ägaren”-blick.
Läget är: socialt kaos.
Då hände det absurda.
Han lutar sig fram.
Han säger orden högt:
“Jag känner ägaren där.”
Alltså.
Inte en ägare.
ÄGAREN.
Med versaler.
Varannan mening: ägare.
Varannan känsla: pinsamhet.
Han: Ägaren är min vän.
Han: Ägaren har lampor.
Han: Ägaren har ljusshow.
Han: Ägaren har drinkbord.
Han: Ägaren har känslor.
Tjejen nickar som hypnotiserad.
Eller så är hon döv.
Svårt att säga.
Han bara fortsätter:
“Ägaren har importerat is. Från Alperna. Med känsla.”
Jag dog lite inombords.
Sen återuppstod.
Av nyfikenhet.
Jag ville aldrig gå av.
Ville höra hela storyn.
Ville veta: vem ÄR han?
Vad driver såna människor?
Är det proteinpulver & hybris?
Eller bara daddy issues deluxe?
Jag ville skrika:
“VEM ÄR ÄGAREN?!”
Men jag satt fast.
Mellan verklighet & klubbdröm.
Hade han sagt:
“Jag ÄR ägaren!”
Då hade jag dött.
Av glädje.
Eller rädsla.
Han var så intensiv.
Som en ravekanin på Redbull.
Hon bara log.
Som om han var Jesus.
Men för nattliv.
Snälla hjälp mig nu.
Känner DU en sån?
En “jag känner ägaren” snubbe?
Tagga honom genast.
Eller blocka honom direkt.
Vet du klubben?
Säg namnet nu.
Jag måste få veta.
Vem är denna ägare?
Vad har han gjort oss?
För Malmö är litet.
Men ego är större & klubbar är heliga.
Jag är redo.
Redo att gå ut.
Redo att dansa.
Redo att möta ÄGAREN.
