Jag beundrar er som kan planera.
Ni som väljer kläder kvällen före.
Ni som liksom förutser framtiden.
Som om känslor vore väderprognoser.
“Morgondagen känns som jeans & beige.”
Hur vet ni?
Har ni kristallkula?

Jag kan inte ens planera frukost.
Vaknar & undrar: vem är jag idag?
Vill jag vara randig?
Mörk?
Sprallig?
Vill jag vara “svart t-shirt i protest”?
Eller “fladdrig kimono & stor dramatik”?

Att välja kläder i förväg är otänkbart.
Det är som att förbestämma humör.
Det är som att bestämma väder med vilja.
Jag kan inte välja känsla i förväg.
Jag måste känna.
Pröva.
Ändra mig.
Tre gånger.
Minst.

Jag vill vakna till ett vitt papper.
Inte till en bestämd tröja stirrandes.
Som om den säger: “du lovade mig.”
Jag har inte gift mig med min outfit.

Ni som planerar festkläder veckor i förväg.
Vad är ni för slags väsen?
Ni är orimliga & fascinerande.
Som människor med superkrafter & kalender.

Själv är jag mer “morgon-anarki i ull”.
Eller “känslostyrd siluett med kaoskärna”.
Vad händer om känslan inte matchar plagget?
Ska jag tvinga själen i fel byxor?

Nej tack.
Jag är ögonblickets vän.
Jag är spontanitetens stolsgranne & sidekick.
Jag klär mig med känsla & nyvaken poesi.
Och ibland bara ren panik.

Så till er med struktur & ordning:
Ni är magiska & helt obegripliga.
Jag väljer kläder med hjärta & puls.
Ibland blir det rätt.
Ibland blir det tyg.

Men alltid, alltid, 100% jag.