Pling i mobilen.
Paketet är på väg.
Du andas djupt.
Du rensar hallen.
Det här är stort.
Du städar golvet.
Sätter på kaffe.
Byter tröja.
Borstar håret.
Det är som dejt.
Du väntar länge.
Du blinkar försiktigt.
Du vågar inte tugga.
Paketet hör ju allt.
Paketet dömer dig.
Du stirrar ut.
Varje bil är DHL.
Varje cykel är PostNord.
Varje duva bär paket.
Du börjar hallucinera.
Tiden går långsamt.
Du är hungrig.
Men vågar inte laga.
Vad om det plingar?
När du steker ägg?
Plötsligt: notis!
“Leverans misslyckad, ingen hemma.”
Du fryser till is.
Du skriker i duschen.
Du har aldrig lämnat huset.
Du mejlar med ilska.
Du skriver “JAG VAR HEMMA!”
Ingen svarar.
Bara ett autosvar.
“Vi beklagar din upplevelse.”
Du sätter dig ner.
Tyst.
Tom.
Förvirrad.
Lite kåt, av oklar anledning.
Du funderar på livet.
På logistik.
På mänsklighet.
På varför du existerar.
Och var paketet är.
Du går till dörren.
Ingen där.
Bara en koltrast.
Du frågar koltrasten:
“Såg du chauffören?”
Koltrasten svarar inget.
Den bara går.
Som om den har paket.
Du misstänker allt.
Även dig själv.
Sen en dag.
Dörren knackar.
Du öppnar långsamt.
En brevbärare ler.
Du gråter inombords.
Paketet är här.
Du öppnar det.
Fel grej.
Det är knäckebröd.
Du beställde ett tangentbord.
