GUBBVARNING.
Sirener i tinningarna.
Språkblod på trottoaren.
Hörde någon säga:
”Han ba: jag orkar inte.”
Han BA?!
BA?!
Vad fan är BA?!
Ett nytt verb?
En Pokemon?
En helvetesförkortning?
Det small i bakhuvudet.
Språknerven krampade.
Min själ började prenumerera
på Språktidningen & dödsannonser.
Såg det skrivet:
”Dem va typ fett snälla.”
Jag svimmade.
Väcktes av en bisats.
DEM?!
Dem va?!
Dem VA?!
Det är de.
Inte dem.
Aldrig dem där.
Om du inte är pirat & talar om DEMONER.
Någon sa:
”Det där e inte okej.”
E?!
E som i epilepsi?!
Stavningskollaps i realtid.
Nu e det kört.
Hör du hur gubben skriker?
Vill ha meningar med kavaj.
Fulla meningar.
Med liv & innehåll.
Inte dessa nakna fragment.
Vill luta mig mot kommatering.
Vagga in mig i syntax.
Gå vilse i välformulerade stycken.
Som på 1800-talet.
När män bar hatt & ingen sa ”LOL”.
”Jag ba.”
”Han ba.”
”Vi ba.”
VAD BA NI?!?!
Bada i korrekt svenska.
Bastu med bisatser.
Sauna med subjekt.
Avsluta meningen, din slyngel.
Gör en gubbe glad.
Rädda en preposition i nöd.
Skriv:
”Han sade att han inte orkade.”
Inte ”han ba orka inte”.
Det är inte coolt.
Det är språklig graffiti.
Kräv mer av orden.
Krama ett adverb idag.
Bli medlem i SPF:
SpråkPensionärernas Förbund.
Vi samlas varje torsdag.
Klagar på ordet ”cringe”.
Bokstavligt talat.
”Jag kan dö lycklig om någon nånsin igen använder ett semikolon rätt.”
Gubbvarningen kvarstår.
Men nu är vi fler.
Vi som vägrar ba.
Vi som inte tycker att dem är ett pronomen man kastar omkring som konfetti.
Tillsammans skriver vi tillbaka Sverige.
