En man skrek:
“Min handduk låg där!!”
En annan svarade:
“Din mamma är en filt!!”
Välkommen till Skåne.
Välkommen till badplatsens Hunger Games.
Tre bråk.
Två timmar.
Noll logik.
Du kom för dopp.
Fick MMA vid bryggan.
Barnen gråter i glasskön.
En farfar blöder ur örat.
Någon kastade en kexchoklad.
Alltså, vad händer?
Vad gör vi med sommaren?
Varför blir vi våldsamma paddor så fort solen skiner?
Det börjar oskyldigt.
Lite kö till toaletten.
Någon tränger sig.
Någon säger “ursäkta”.
Någon svarar “håll käften”.
BOOM.
Strid i vassen.
Det är som att:
Solkräm triggar testosteron.
Badbyxor ger hybris.
Plastmadrasser skapar aggression.
Folk slåss om filtar.
Om skugga.
Om plats för kylväska.
En tant tappade sin solhatt nu kräver hon krigsskadestånd.
Barn gräver gropar.
Män faller i dem.
Någon kallar det “fälla”.
Polisen kallar det “badplatsincident”.
Varför är vi såhär?
Vad händer med svensken?
Vi är lugna annars.
Vi köar till döden.
Vi röstar på vägföreningar.
Men i juli.
Då blir vi primala djur.
Med sand i röven.
Plus vrede i blicken.
Nån krossade en termos.
Nån kissade på en filt.
Nån ropade “du är en jävla badkruka!”
Det var värst av allt.
Man hörde vrål:
“Jag bor här, din idiot!”
“Det gör jag med!”
“Detta är min KOMMUN!”
Alltså.
Vuxna människor.
I simfötter & vrede.
Med biceps & blåmärke.
Sverige är inte redo.
Inte för värme.
Inte för gräs på filten.
Verkligen inte för TÄNDA GRILLAR MED BLÅSIPPA SOM TÄNDVÄTSKA.
Så hur löser vi det här?
Kanske badar vi med schema.
Eller bygger vattenlåsta burar.
Eller bara accepterar vårt öde:
Svensken är vänlig.
Tills handduken flyttas.
Men glöm aldrig:
“Du la dig på MIN krabba.”
Kan förstöra en hel semester.
