Barndomens heliga graal.
Min dröm.
Mitt tempel.
Mitt plastiga Mekka.
Jag älskade LEGO.
Som andra älskar syre.
Men sen kom verkligheten.
Den kostade multum.
I danska riksdaler.
Allt är svindyrt.
Allt.
Som i allt.
Som i:
“Va fan kostar detta?”
Inträdet?
Fem organ & en själ.
Boende?
Sälj ditt hus.
Bo i tält.
Kiosken?
En korv: 219 kr.
Med bröd: 379 kr.
Brödet är extra.
Och lite fuktigt.
Butiken?
HELIGT område.
FÖRBJUDET med plånbok.
“Vill du ha en x-wing fighter?”
Nej tack.
Jag har brorsbarn & ett CSN-lån.
Men det är så fint.
Så jävla snyggt byggt.
Torn, borgar & Star Wars.
Allt i plastbitar.
Som vi älskar.
Man står där & dreglar.
Som en hund på Dior.
Vill ha allt.
Får ingenting.
Köper en dammig nyckelring.
“Förr var det billigare.”
Ja.
Förr hade vi värdighet.
Samt en valuta.
Som inte skäms offentligt.
Men nu?
Vi fönstershoppar.
Vi scrollar.
Vi gråter.
Vi handlar på webhallen.
Åk dit.
Men förbered dig.
På ekonomisk härdsmälta.
På plast i överflöd.
På ren & skär ångest.
Ta med snacks.
Ta med kreditkort.
Ta med psykolog.
Ta med liggunderlag.
Du kommer inte hem.
Men ja.
Det är ändå LEGOLAND.
En plastvärld för 1%.
Resten av oss?
Vi bygger hemma.
Med billigt LEGO.
Från Webhallen.
