Du vet att nån fyllt 40.
Man frågar: “Hur gammal är du?”
De svarar inte direkt.
De stirrar.
Länge.
Djupt.
Som om du hotar dem.
Med verklighet & kalender.

Sen kommer det klassiska:
“Hur gammal tror du jag är?”
Där står du.
Fast.
Som ett rådjur i botox.
Svettig, artig & livrädd.

Du tänker: kanske fyrtiotvå?
Du säger: “Trettioett? Max.”
De ler som Disneyprinsessor.
Du ljuger som en väckarklocka.
Men du vill inte dö.

Det är som Systembolaget.
Man blir glad av legitimation.
Fast man är fyrtionio & grå.
Det är samma psykologiska lögn.

Så nästa gång det händer:
Dra av allt.
Med moms.
Säg “Du ser ut som 29”.
Oavsett om de har barnbarn.
Det är så man överlever socialt.