Jag frös.
Jag sjöng.
Jag dog nästan.
Jag gick med i manskör.
Det lät vuxet & dramatiskt.
Jag var sexton & bas.
Inte cool.
Bara lågljudd.
De kallade mig förstebas.
Jag visste inte varför.
Men jag tackade & bugade.
På hösten var det psalmer.
Kyrkan var kall & tyst.
Vi övade ”Herre du är.”
Men längtade till Valborg.
Valborg var vår Super Bowl.
Då släpptes vi utomhus.
Till kylan.
Till publiken.
Till den stora valborgsbrasan.
Vi hade uniform:
Blå kavaj.
Gråa pressveck.
Vita mössor från 1984.
Vi såg ut som elmontörer.
På väg till luciafirande.
Ingen berättade om kylan.
Ingen sa: ”Du fryser ihjäl.”
Man skulle veta.
Man skulle lida.
Jag bar tre långkalsonger.
Två undertröjor.
Ett tyst skrik.
På händerna: torghandlarvantar.
Fingrarna frös ändå bort.
Vi sjöng ”Vintern rasat bort.”
Men vintern stirrade tillbaka.
Den stod vid scenkanten.
Höll kaffe & hånskratt.
Jag darrade i fjärde versen.
Men fortsatte: Glad som fågel.
Just den sången alltså.
”Glad som en fågel.”
Den satt i kroppen.
I revbenen.
I andningen.
Man kände sig plötsligt fri.
Fast man var stel som isglass.
Fåglarna i texten kvittrade.
Men i parken frös koltrasten.
En stare dog mitt i mitt solo.
Det var kallt, okej?
Kallare än kärlek i februari.
Vi sjöng för tanter & scouter.
Vi sjöng för träd & måsar.
Vi sjöng trots dåligt ljud.
Trots ingen hörde oss.
Vi sjöng ändå.
Fullt ut.
Det var manskörens lag.
Efter Valborg kom nationaldagen.
Stadens stadion.
Solen.
Flaggan.
Plus ett PA från 1970.
Vi sjöng nationalsången.
Sen en låt om potatis.
Alla grät.
Vem vet varför?
Sedan: Resan till vänorten.
Tyskland.
Eller Finland.
Eller Danmark.
Vi visste aldrig exakt var.
Bussen bara åkte.
Vi sjöng i gymnastiksalar.
På lastkajer.
I turistbyråer.
”Hej! Vi är vänner nu!”
I Tyskland drack vi öl.
I Finland bastade vi bort stämband.
I Danmark fick vi hotellsoppa.
Men vi sjöng oss lyckliga.
För vi sjöng tillsammans.
Vi skrattade i stämmor.
Det var ingen hobby.
Det var en ritual.
Det var frostbitet allvar.
Det var ren, skär körkärlek.
Så nu säger jag detta:
Sjung i kör, din människa.
Bli förstebass.
Eller innerlig tenor.
Bär vantar.
Lär dig texten.
Frys med värdighet & vibrato.
Gör som vi gjorde då.
Gör plats för lärkan i hjärtat.
