Jaha, Valborgsmässoafton.
Dagen då vi kollektivt leker grillkolsförsökspersoner.
Vi samlas i flock runt en gigantisk eld.
Som hjärntvättade nattfjärilar i dunjackor.
Någon kör nationalsången i moll.
Någon annan har glömt texten till Vintern rasat.
Alla låtsas att vi kan sjunga.
Ingen träffar en ton ens med GPS.
Det blåser alltid.
Alltid.
Vind från helvetets egen hårfön.
Står du på fel sida?
Grattis, du är nu grillad kyckling.
Står du på rätt sida?
Grattis, du är nu en djupfryst ärta.
Folk står där, ömsom friterade, ömsom stelfrusna.
Vi fnittrar stelt mellan hostattackerna.
Rökpelaren syns ända till Danmark.
Varje småbarn gråter. Varje hund vill självdö.
Ändå: “Mysigt va?” säger någon optimist.
Elden sprakar.
Elden brinner.
Vi ler, hostar och förlorar ögonbryn.
En trumpetspelare blåser fel låt i fyrtakt.
“Sköna maj välkommen!” tjoar vi i ren självbevarelsedrift.
En ny tradition föds: Vem kan överleva längst utan att andas?
Men vet du vad?
Vi klagar inte.
Vi älskar detta vansinne.
För imorgon är vi lediga.
Lediga från förnuft.
Lediga från rimlighet.
Lediga från eldsvådor.
Välkommen våren!
Välkommen pollen!
Välkommen grillad frisyr och sotlunga!
Valborg – Sveriges svar på Darwin Awards.
